Små saker sårar
Jag vet inte riktigt vad poängen är. Tror att det är något typ att oavsett hur du är så kan småsaker få en deppig. Jag kanske var extra mottaglig just den dagen eller så är det gamla erfarenheter. Oavsett, så kan små saker såra. Och det kan ju alla göra. Någonannan har säkert uppfattat mig på samma sätt som jag uppfattade tjejerna, och dom kanske skrattade åt ett skämt. Men skit i sånt. Säg något snällt istället. Det uppskattas alltid och de flesta är alltid mottagliga för det. (Nu blev det moralkakestämning så det får bli allt.) Ciao
Vad är vuxen?
Jag undrar hur det är att vara vuxen. Eller hur man definierar begreppet. Förr i tiden blev man vuxen efter konfirmationen, men i dagens samhälle är det inte så. Jag menar, när jag konfirmerades var jag fortfarande liten. Jag drömde om att nian skulle ta slut så att jag skulle kunna göra egna val. Bestämma själv huruvida jag ville plugga eller inte (det var iof en självklarhet, men bara känslan av att ingen kunde bestämma det åt mig..)
Hursomhelst. Vad är vuxen? Är det att vara stressad, inte ha tid till sig själv eller andra, hoppa över ölerbjudanden två tisdagar i rad (förlåt Kliss och Malin), att kroppen börjar bli lite slapp? I sånt fall är jag vuxen. Men om vuxen definieras som pensionssparande, att prioritera, ha körkort, bara ta ett glas när man säger det, ha egen lägenhet, inte vara beroende av andra, städa när det e dammigt? Då är jag det inte. Jag kanske är därnånstans emellan.
Frågan är om jag vill vara vuxen. Det e en balansgång. Det e skönt att kunna ringa mamma för att hon ska tycka synd om en när man är sjuk. Samtidigt vill man ju vara stor och stark och klara sig själv.
Just idag har jag varit både och. Jag har pluggat nästan hela dagen (vuxenpoäng) samtidigt som jag har ätit så mycket godis så att jag mår illa (barnpoäng).
Det är bara att acceptera. Jag e fortfarande tonåring, vare sig jag vill det eller ej. Men det är det som är det fina med begreppet tonåring. Människor räknar med att man är lite diffus, och därför kära vänner behöver jag helt enkelt inte bestämma mig riktigt än...
bättre sent än aldrig
Jag e en ganska spretig person. Om man ska beskriva sig som träd så e jag nog mer en buske. Vill åt så många olika håll. Jag började plugga journalistik för hela 2(!) månader sen, men bara en vecka innan programmet startade så var jag inne på civilekonom.. Bara ett exempel
. Jag ser den här bloggen som liten del projekt och liten del superego. Ja, jag erkänner. Jag e ganska ego. Men positivt. Har ni någonsin märkt hur mkt stora och små saker man går och funderar på varje dag? Jag har åtminstonde 5 som jag spinner vidare på och delar med mig av. Så i rent propaganda syfte vill jag nu förmedla de ttill er. Samtidigt som jag gillar att skriva om oväsentligheter också. Jag kommer skriva om det jag känner för för stunden. Platt och djupt. Därför, välkommen till andra sidan nike.
