Små saker sårar

Har du lagt märke till vilken makt dina medmänniskor kan ha över dig? Jag menar. Jag har ändå helt ok självförtroende. Eller jag vet vem jag är och take it or leave it. Men samtidigt kan man bli så påverkad. Häromdan till exempel när jag hade varit å tentapluggat i många timmar på bibblan så skulle jag bara hämta mina böcker som jag hade lämnat. När jag går förbi tittar två tjejer på mig viskar och fnittrar. Visst, jag kanske är fjantig men jag undrade direlt vad det var. Hade jag en snorkråka, hår som en kratta, en sparka mig lapp på ryggen? Ingen aning. Och egentligen, vad spelar det för roll? Men det e det som är poängen. En sån pettitess fick mig ur balans. Vad är det som är så roligt med lilla mig lixom?

Jag vet inte riktigt vad poängen är. Tror att det är något typ att oavsett hur du är så kan småsaker få en deppig. Jag kanske var extra mottaglig just den dagen eller så är det gamla erfarenheter. Oavsett, så kan små saker såra. Och det kan ju alla göra. Någonannan har säkert uppfattat mig på samma sätt som jag uppfattade tjejerna, och dom kanske skrattade åt ett skämt. Men skit i sånt. Säg något snällt istället. Det uppskattas alltid och de flesta är alltid mottagliga för det. (Nu blev det moralkakestämning så det får bli allt.) Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0