Andra sidan Nike

Det har varit tyst ett tag, men ändå tänker jag på det. Heder. Det blir ju en stor debatt då och då när ett eventuellt hedersmord begås. Det är hemskt. Att bli mördad för att man vanärar sin familj. Men det är inte det jag ska prata om nu. Utan just om heder. Man tänker ju att det där händer långt borta, och inte på bekväma östermalm för där finns ju inte sånt (det skrivs inte om det i något medium iallafall). Och om man någongång skulle stöta på det så skulle man ju kunna tala personen till rätta med sina välgrundade argument. Men nu vet jag. Det finns närmare än man tror och bra argument för dig är en piss i Nilen för andra. På grund av PUL kan jag inte gå in närmare på var, när och hur jag har kommit i kontakt med heder, men det har jag. Jag träffade en person som iof inte är jätteförtjust i Sverige, och jag kan förstå att det måste vara frustrerande att ha skitjobb trots en universitetsutbildning. Det är inte det. Det hela börjar när jag visar en artikel om Sharifs hjältar (de jobbar förebyggande och försöker öka förståelsen mellan invandrare och den svenska kulturen). Han skrattar och hånar. Vidare får jag sedan höra att han funderar på att flytta tillbaka till sitt hemland för att han är rädd att hans fyraåriga dotter ska "försvenskas". Jag kan förstå mycket. Att man inte trivs (jag har själv varit i situationen), att man saknar det man kallar hem, men att inte unna sina nära och kära den trygghet och möjlighet till ett bättre liv på grund av att de kan "försvenskas".
Det är något jag aldrig kan förstå.