Andra sidan Nike

Nu är det gjort. Jag har tagit steget. Jag har gett ut min bloggadress. Den är nu känd för allmänheten. Det känns hårt, jobbigt. Och varför egentligen? Man gör ju sig hörd varje dag på tunnelbanan, på fiket, i klassrummet. Varför har man inte ångest över det? Jo, för att det är inte så definitivt. Det här finns kvar. Här kan man gå tillbaka, tycka till utan att möta den man tycker till om.. Men jag får ta det. Det är mitt eget val. Det är en övning för framtiden. Kunna ta att människor tycker och tänker om mina åsikter. Livet går vidare och jag kommer fortsätta skriva. Det är mitt eget val.